Rosenkransen. #
Kort praktisk förklaring av rosenkransbönen #
Rosenkransbönen förenar den muntliga med den inre eller betraktande bönen. Under det man läser nedanstående muntliga böner, betraktar man nämligen huvudhändelserna i Kristi och hans heliga moders liv, lidande och förhärligande för att i hjärtat uppväcka motsvarande fromma känslor och dygdeakter samt fatta goda föresatser. – Alltefter de hemligheter man betraktar, kallas rosenkransen den glädjerika, den smärtorika eller den ärorika.
Såsom inledning läser man den apostoliska trosbekännelsen, Fader vår och tre gånger Hell dig, Maria. Inledningen avslutas med Ära vare Fadern.
Så följer den egentliga Rosenkransen. För var och en av de hemligheter, man ämnar betrakta, uppmärksammas först vilken hemlighet som betraktas, vid privat bön genom en tanke, om man ber tillsammans med andra genom att hemligheten och den frukt, dvs. den dygd eller välsignelse man önskar erhålla genom dess betraktande utlyses enligt nedan; därefter läses en gång Fader vår, tio gånger Hell dig, Maria, en gång Ära vare Fadern. (De böner man ber under det man betraktar en hemlighet kallas ibland en dekad efter de tio gångerna men ber Hell dig, Maria.)
Efter varje hemligehet brukar man lägga till den s.k. Fatimabönen:
O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld, led alla själar till Himmelen, särskilt dem, som behöva Din barmhärtighet allra mest.
Vanligen ber man fem hemligheter av Rosenkransen dagligen. I så fall ber man oftast:
- de glädjerika hemligheterna på måndagar och torsdagar;
- de smärtorika hemligheterna på tisdagar och fredagar;
- de ärorika hemligheterna på söndagar, onsdagar och lördagar.
Vid särskilda tider eller bemärkelsedagar kan man frångå denna regel och t ex be de ärorika hemligheterna hela påskveckan eller dylikt.
Om man så önskar och förmår kan man be Rosenkransen på latin. Dvs. Credo in Deum..., Pater noster..., Ave Maria..., Gloria Patri.… Fatimabönen brukar man i så fall ändå oftast be på svenska.
För att underlätta betraktelsen, anföras här nedan för varje hemlighet även ställen ur den Heliga Skrift och för de bägge sista hemligheterna korta förklaringar.
Rosenkransens glädjerika hemligheter #
1. Marie Bebådelse: Första glädjerika hemligheten, Marie bebådelse. Vi ber om sann ödmjukhet.
I sjätte månaden sändes ängeln Gabriel av Gud till en stad i Galileen, benämnd Nasaret, till en jungfru, som var trolovad med en man av Davids hus, vilken hette Josef; och jungfruns namn var Maria. Och ängeln gick in till henne och sade: Hell dig, full av nåd; Herren är med dig; välsignad är du bland kvinnor. Se, du skall undfå i ditt liv och föda en son, och du skall giva honom namnet Jesus. Den Helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall överskugga dig; därför skall ock det heliga, som skall födas av dig, kallas Guds Son.
Då sade Maria: Se, jag är Herrens tjänarinna; varde mig efter ditt ord! (Luk. 1:26-38.)
Och Ordet vart kött. (Joh. 1:14.)
2. Marie besök hos Elisabet: Andra glädjerika hemligheten, Marie besök hos Elisabet. Vi ber om större kärlek till nästan. (Osv. enligt samma mönster.)
I de dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till bergsbygden till en stad i Juda. Och hon gick in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet. Och det hände, när Elisabet hörde Marias hälsning, att barnet spratt till i hennes liv, och Elisabet vart uppfylld med den Helige Ande. Och hon ropade med hög röst och sade: Välsignad är du ibland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt. Och vadan händer mig detta, att min Herres moder kommer till mig? Salig är du, som har trott; ty det, som blivit sagt till dig av Herren, skall gå i fullbordan. Och Maria sade: Högt prisar min själ Herren, och min ande jublar i Gud, min Frälsare; ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet. Se, hädanefter skola alla släkten prisa mig salig. Maria stannade hos Elisabet vid pass tre månader och återvände så till sitt hem. (Luk. 1:39-56.)
3. Jesu födelse... sann fattigdom i anden.
Och hon födde sin son, den förstfödde, insvepte honom i lindor och lade honom i en krubba; ty för dem fanns icke plats i härbärget. Och det var i samma nejd herdar, som voro ute på fältet och om natten höllo vakt över sin hjord. Och se, en Herrens ängel stod bredvid dem, och Guds härlighet kringsken dem, och de grepos av stor fruktan. Men ängeln sade till dem: Frukten icke; ty se, jag bådar eder stor glädje, som skall vederfaras hela folket: I dag, i Davids stad är eder född Frälsaren, som är Kristus, Herren. Och plötsligt visade sig omkring ängeln en mängd av den himmelska härskaran, som lovade Gud och sade: Ära vare Gud i höjden och på jorden frid åt människor, som hava hans välbehag. Och herdarna kommo brådskande och funno Maria och Josef och barnet, som låg i krubban. (Luk. 2:7-16.)
4. Marie rening och Jesu frambärande i templet:... hjärtats renhet och lydnadens dygd.
Sedan Marias reningsdagar efter Mose lag voro fullbordade, förde de barnet till Jerusalem för att framställa det inför Herren och frambära offret, såsom det är sagt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor. Och då föräldrarna buro in barnet Jesus, tog Simeon det på sina armar, prisade Gud och sade: Herre, nu låter du din tjänare fara i frid efter ditt ord; ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett inför alla folks åsyn: ett ljus till hedningarnas upplysning och till ditt folk Israels förhärligande. Och Simeon välsignade dem och sade till hans moder Maria: Se, denne är satt till fall och till upprättelse för många i Israel; och ett svärd skall gå igenom din egen själ. (Luk. 2:22-35.)
5. Den tolvårige Jesus återfinns i templet:... trohet till vår ståndsplikt.
Och hans föräldrar gingo vart år vid påskhögtiden till Jerusalem. Och när Jesus hade blivit tolv år gammal, drogo de efter högtidens sedvänja upp till staden. Och då de efter dagarnas slut återvände, blev Jesus kvar i Jerusalem, och hans föräldrar märkte der icke. Och det hände, att de efter tre dagar funno honom i templet, sittande mitt ibland lärarna, hörande och frågande dem. Och alla som hörde honom, häpnade över hans förstånd och svar. När de sågo honom, förundrades de; och hans moder sade till honom: Son, varför har du gjort oss detta? Se, din fader och jag hava sökt dig med smärta. Då sade han till dem: Varför haven I sökt mig? Vissten I icke, att jag bör vara i det, som hör min Fader till? Och han drog ned med dem och kom till Nasaret; och han var dem underdånig. (Luk. 2:41-51.)
Rosenkransens smärtorika hemligheter #
1. Jesu dödsångest på Oljeberget: ...vi ber om sann ånger för våra synder.
Och han gick ut och begav sig efter sin sedvana till Oljeberget; även lärjungarna följde honom. Då han kommit till stället, sade han till dem: Bedjen, att I icke mån falla i frestelse. Och han skildes ifrån dem så mycket som ett stenkast, föll på knä, bad och sade: Fader, vill du, så tag denna kalk ifrån mig; ske dock icke min vilja, utan din. Då syntes för honom en ängel från himmelen, som styrkte honom. Och då han överfölls av dödsångest, bad han ännu enträgnare. Och hans svett vart såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden. Och han stod upp från bönen, kom till sina lärjungar och fann dem insomnade av sorg. Då sade han till dem: Varför soven I? Stån upp och bedjen, att I icke mån falla i frestelse." (Luk. 22:39–46.)
2. Jesu hudflängning: ... vi ber om kuvande av de sinnliga begären.
Och Pilatus kallade tillhopa översteprästerna, rådsherrarna och folket och sade till dem: I haven fört till mig denne man, såsom den vilken uppviglar folket; och se, jag har förhört honom i eder närvaro men icke funnit hos honom något av de brott, för vilka I anklagen honom, ej heller Herodes. Därför vill jag tukta och frigiva honom. Han måste nämligen vid högtiden giva dem en fånge lös. Men hela hopen skrek på en gång och sade: Bort med denne, och giv oss Barabbas lös! Åter talade Pilatus till dem, emedan han ville giva Jesus lös. Men de ropade emot och sade: Korsfäst, korsfäst honom! (Luk. 23:13–21.)
Pilatus sade till dem: Vad ont har han då gjort? Men de skriade ännu mer: Korsfäst honom! Och Pilatus, som ville göra folket till viljes, frigav Barabbas och lät gissla Jesus. (Mark. 15:14, 15.)
3. Jesu törnekröning: ... vi ber om kuvande av falsk stolthet och egenkärlek.
Därpå togo landshövdingens soldater Jesus in i rättens hus och församlade hela truppen omkring honom. Och de avklädde honom och kastade en scharlakansmantel över honom. Och de flätade en krona av törnen, satte den på hans huvud och gåvo honom ett rör i högra handen. Och de böjde knä inför honom, begabbade honom och sade: Hell dig, judarnas konung! Och de spottade på honom, togo röret och slogo honom på huvudet. (Matt. 27:27-30.)
Och Jesus gick ut, bärande törnekronan och purpurmanteln. Då sade Pilatus till dem: Se människan! När nu översteprästerna och tjänarna sågo honom, ropade de och sade: Korsfäst, korsfäst honom! Då överlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. (Joh. 19:5, 6, 16.)
4. Jesu korsbärande: ... vi ber om trofasthet i lidande.
Då togo de Jesus och förde honom ut. Och han bar sitt kors och gick ut till det ställe, som kallas huvudskalleplatsen, men på hebreiska Golgata. (Joh. 19:16, 17.)
Och då de förde honom bort, grepo de en viss Simon från Cyrene, som kom från sin lantgård, och lade korset på honom, att han skulle bära det efter Jesus. Och efter Jesus följde en stor hop folk och kvinnor, vilka jämrade sig och gräto över honom. Då vände sig Jesus om till dem och sade: I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn! Ty gör man så med det gröna trädet, vad skall då icke ske med det torra? Och det fördes med honom även två andra, som voro missgärningsmän, till att avlivas. (Luk. 23:26–32.)
5. Jesu korsfästelse: ... vi ber om sann kärlek till det heliga Mässoffret.
Och då de kommo till det ställe, som kallas huvudskalleplatsen, korsfäste de honom och gärningsmännen, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. Då sade Jesus: Fader, förlåt dem; ty de veta icke, vad de göra. Och det var vid sjätte timmen, och det kom ett mörker över hela jorden ända till nionde timmen. (Luk. 23:33---44.)
Och vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster Maria, Kleofas hustru, och Maria Magdalena. När nu Jesus såg sin moder och den lärjunge, som han älskade, stå där, sade han till sin moder: Kvinna, se, din son! Sedan sade han till lärjungen: Se, din moder! (Joh. 19:25—27.)
Och Jesus ropade med hög röst och sade: Fader, i dina händer befaller jag min ande. Och då han hade sagt detta, uppgav han anden. (Luk. 23:46.)
Rosenkransens ärorika hemligheter #
1. Jesu återuppståndelse: ... vi ber att Herren må stärka vår tro.
Vid sabbatens slut, i gryningen till första dagen i veckan, kommo Maria Magdalena och den andra Maria för att se på graven. Och se, det uppkom en stor jordbävning; ty en Herrens ängel steg ned från himmelen, närmade sig, bortvältrade stenen och satte sig på den. Och ängelns utseende var såsom ljungeld och hans klädnad såsom snö. Och väktarna skälvde av fruktan för honom och voro såsom döda. Men ängeln tilltalade kvinnorna och sade: Rädens icke, ty jag vet, att I söken Jesus, som blivit korsfäst. Han är icke här, ty han har uppstått, såsom han har sagt. Kommen och sen stället, där Herren varit lagd. Och gån skyndsamt och sägen hans lärjungar, att han är uppstånden; och se, han går före eder till Galileen; där skolen I se honom. (Matt. 28:1-7)
2. Jesu himmelsfärd: ... vi ber om att Herren må föröka vårt hopp.
Och han förde dem ut till Betania och upplyfte sina händer och välsignade dem. Och det hände, under det han välsignade dem, att han skiljdes från dem och uppfor till himmelen. (Luk. 24:50, 51.)
Och då de blickade efter honom, under det han uppfor till himmelen, se, då stodo två män hos dem i vita kläder och sade: I män från Galileen, varför stån I och sen upp mot himmelen? Denne Jesus, som från eder har blivit upptagen i himmelen, skall återkomma på samma sätt, som I haven sett honom uppfara till himmelen. Sedan vände de tillbaka till Jerusalem från det berg, som kallas oljeberget, vilket ligger nära Jerusalem, en sabbatsväg därifrån. (Ap. G. 1:10-12.)
3. Den Helige Andes utgjutande: ... vi ber att den Helige Ande må upptända i oss kärleken.
När pingstdagen hade ingått, voro de alla endräktigt församlade. Då kom plötsligt ett dån ifrån himmelen, såsom av en framfarande väldig vind och uppfyllde hela huset, där de sutto. Och för dem syntes tungor såsom av eld, vilka fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes av den Helige Ande och började tala på olika tungomål, allteftersom den Helige Ande förlänade dem att tala; och det fanns i Jerusalem bosatta judar, gudfruktiga män av alla folk under himmelen. Då nu detta ljud hördes, strömmade mängden tillsammans och blev utom sig av häpnad; ty var och en hörde dem tala på sitt eget språk. Och alla häpnade, förundrade sig och sade: Vi höra dem på våra egna tungomål tala om Guds storverk. (Ap. G. 2:1-11.)
4. Marie himmelsfärd: ... vi ber om en lycklig död.
Den heliga Jungfrun, som i livet hade delat alla Kristi öden, skulle även i döden vara lika med honom. Hennes kropp som hade varit den Helige Andes underbara tempel skulle icke se dödens förgängelse. Utan minsta skugga av synd hade hon alltid varit, därför skulle hon heller icke drabbas av syndens sista straff. Hon dog och lades i graven, men snart förenades hennes själ åter med kroppen, och hon upptogs i himmelen för att evigt få glädja sig i sin Sons oändliga härlighet. Upptagen är Maria i himmelen, däröver glädja sig änglarna, och i gemensam lovsång prisa de Guds Son. (Festmässans liturgi.)
5. Marie kröning i himmelen .. vi ber om den sanna andakten till Guds heliga Moder.
Om 'rättfärdighetens krona är förvarad för alla dem som älska Herrens tillkommelse' (2 Tim. 4:8), huru härlig måste då icke den krona ha varit, varmed Herren krönte den heliga Jungfrun vid hennes inträde i himmelen! Hon var full av nåd; hon var upphöjd till den högsta värdighet, till värdigheten av Guds moder. I denna dubbla egenskap kröntes hon av sin gudomlige Son med ära och härlighet såsom himmelens, såsom människornas och änglarnas drottning. Icke utan skäl tillämpa därför de heliga fäderna på Maria den syn, som aposteln Johannes såg i himmelen: en kvinna klädd med solen, och månen under hennes fötter, och på hennes huvud en krona av tolv stjärnor. (Upp. 2:10.)
Schema för Rosenkransbönen #
Det följande rekommenderas vid gemensam bön. Om man ber Rosenkransen privat, dvs. ensam, kan man be tyst och det räcker att man tänker på de respektive hemligheterna utan att uttryckligen utlysa dem.
Den som leder bönen läser "I Faderns och Sonens..." och första halvan av respektive Trosbekännelse, Fader vår, Hell dig Maria och Ära vare Fadern (dvs. fram till "//"). Fatimabönen läses gemensamt av alla. Om man så önskar kan deltagarna turas om att leda hemligheterna.
Inledning #
1. Korstecknet #
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.
2. Trosbekännelsen #
Jag tror på Gud, den allsmäktige Fadern, himmelens och jordens skapare, och på Jesus Kristus, hans ende Son, vår Herre, vilken blev avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven; nedsteg till dödsriket, uppstod på tredje dagen igen ifrån de döda, uppfor till himmelen, sitter på Guds, den allsmäktige Faderns, högra sida, därifrån han skall igenkomma till att döma de levande och de döda. //
Jag tror på den Helige Ande, den heliga katolska Kyrkan, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, köttets uppståndelse och ett evigt liv. Amen.
3. Fader vår #
Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden. //
Vårt dagliga bröd giv oss i dag; och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro; och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Amen.
4. Hell dig, Maria (x 3) #
Hell dig, Maria, full av nåd! Herren är med dig; välsignad är du ibland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt, Jesus.//
Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.
5. Ära vare… #
Ära vare Fadern och Sonen och den Helige Ande, //
som det var i begynnelsen så nu och alltid och i all evighet! Amen.
Hemligheterna #
För varje hemlighet (vanligen ber man fem i följd):
- Den första [andra, osv.] glädjerika [smärtorika, ärorika] hemligheten: Marie Bebådelse [etc.]: Vi ber om sann ödmjukhet [etc.].
- Fader vår…
- Hell dig, Maria… (x 10)
- Ära vare Fadern…
- (Fatimabönen:)
O min Jesus, förlåt oss våra synder, bevara oss från helvetets eld, led alla själar till Himmelen, särskilt dem, som behöva Din barmhärtighet allra mest.
Efter Rosenkransen #
Efter Rosenkransen ber man gärna:
Hell dig, o drottning #
Hell dig, o drottning, barmhärtighetens moder, vårt liv, vår fröjd och vårt hopp, hell dig! Till dig ropa vi, Evas landsflyktiga barn; till dig sucka vi sörjande och gråtande i denna tårarnas dal. Vänd därför, du vår förespråkerska, vänd dina ömma blickar till oss och efter denna landsflykt visa oss Jesus, din välsignade livsfrukt! O milda, o hulda, o ljuva Jungfru Maria!
Ytterligare böner, t ex den lauretanska litanian (till den hl. Jungfrun) och bönerna till den hl. Josef och Ärkeängeln Michael kan också läggas till:
Helige ärkeängel Mikael, #
Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden, var oss ett värn mot djävulens ondska och försåt! ‘Må Gud befalla honom’, så bedja vi ödmjukeligen, och du, furste över de himmelska härskarorna, med Guds kraft nedstöt till helvetet djävulen och de övriga onda andar som till själarnas fördärv vandra omkring i världen. Amen.
Till dig, helige Josef, #
Till dig, helige Josef, fly vi i vår nöd. Sedan vi anropat din renaste brud om hjälp, bedja vi även förtröstansfullt om ditt beskydd. För den kärleks skull som förenade dig med Guds moder, den obefläckade Jungfrun, och för den faderliga kärleks skull med vilken du omfamnade Jesusbarnet, bedja vi dig, se nådigt till den kostbara arvedel som Jesus Kristus har köpt med sitt dyrbara blod. Kom oss till hjälp med din mäktiga förbön, du den heliga familjens säkra skydd och trogna stöd.
Vaka över oss, Jesu Kristi utvalda släkte och folk. Håll fjärran från oss, kärleksrike fader, all villfarelsens smitta och fördärv. Bistå oss, du vår starke beskyddare, i vår kamp mot mörkrets makter, och liksom du en gång har räddad Jesusbarnet ur den yttersta livsfara, så försvara nu Guds heliga Kyrka mot alla fienders angrepp och försåt. Tag oss i ditt hägn på det att vi efter ditt föredöme och med din hjälp må leva ett heligt liv, dö en salig död och uppnå den eviga saligheten i himmelen. Amen.
Bön om heliga präster, kallelser och familjer #
Bed därefter gärna om heliga präster, ordenskallelser och familjer som följer:
F. Herre, skänk oss präster.
Sv. Herre, skänk oss präster.
F. Herre, skänk oss heliga präster.
Sv. Herre, skänk oss heliga präster.
F. Herre, skänk oss många heliga präster.
Sv. Herre, skänk oss många heliga präster.
F. Herre, skänk oss många heliga ordenskallelser.
Sv. Herre, skänk oss många heliga ordenskallelser.
F. Herre, skänk oss många heliga katolska familjer.
Sv. Herre, skänk oss många heliga katolska familjer.
Korstecknet #
Man avslutar med korstecknet:
I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen.