Korsvägsandakt #
Oremus s. 249
Förberedelsebön. #
Såsom fordom Isak på sin rygg bar offerveden upp till berget Moria, så ville du, gudomlige Frälsare, bära det tunga korset från Pilati domstol upp till Kalvarieberget. Huru många smädelser och kval har du icke utstått på denna långa, tunga vandring! Du led även för mina synder: de tyngde som en svår börda på dig.
Se, jag ångrar och avskyr dem av hjärtat, emedan de voro orsaken till ditt lidande. Du gick för mig i döden; även jag vill hellre dö än åter genom synden skilja mig från dig. Var mig därför nådig och låt mig få höra det trösterika ordet: Var vid gott mod; dina synder äro dig förlåtna.
Till din ära och min själs fromma vill jag nu i anden följa dig på din smärtsamma väg till Golgata. Jag förenar mig med din heliga moder och offrar dig de grymma smärtor, som söndersleto hennes själ, när hon mötte dig på vägen och såg dig dö på korset. Jag begär genom denna andakt för mig fullkomlig ånger över mina synder och en lycksalig död, för syndarna omvändelsens nåd, för de liknöjda iver i din tjänst, för själarna i skärselden eftergift av deras straff. I denna avsikt ber jag, att du tilldelar dem all den avlat, som jag genom denna fromma andaktsövning kan vinna.
Första stationen. Jesus dömes till döden. #
F. Vi tillbedja dig, Herre Jesus Kristus, och prisa dig.
Sv. Ty genom ditt heliga kors har du återlöst världen.
Med denna växelbön inledes betraktelsen vid varje station.
Den oskyldige Jesus dömes av Pilatus till korsets nesliga död. För att gälla för kejsarens vän, utlämnar Pilatus Jesus i hans fienders händer. Vilken orättvisa att döma oskulden till döden för att icke misshaga människor!
Låtom oss bedja. Oskyldige Jesus, icke du, utan jag har förtjänat döden, ty jag har syndat. Men för att rädda mitt liv, underkastar du dig villigt dödsdomen. För vem skall jag då hädanefter leva, om icke för dig och din heliga tjänst? Så länge jag söker att behaga människor, kan jag icke vara din tjänare. Jag vill därför hellre förlora människors gunst än din nåd och vänskap.
F. Korsfäste Herre Jesus Kristus.
Sv. Förbarma dig över oss och fräls de arma själarna i skärselden.
Med denna växelbön avslutas betraktelsen vid varje station.
Andra stationen. Jesus tager korset på sig. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Då Jesus varseblev korset, utsträckte han sina blodiga armar efter det. Han omfamnade dödens redskap och lade det villigt på sina sargade skuldror.
Låtom oss bedja. Skulle jag väl vara en vän till Kristus, om jag vore en fiende till hans kors? O ljuva kors, jag omfamnar, jag kysser dig: jag mottager dig med glädje från min Frälsares hand. Fjärran vare det från mig att berömma mig av något annat än av min Herres Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Tredje stationen. Jesus faller första gången under korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Då Jesus bar korset genom Jerusalems gator, föll han under den tunga bördan till marken. Det var våra synder, som gjorde korset så tungt för honom.
Låtom oss bedja. Herre Jesus Kristus, du har burit mina synders tunga börda. Varför skulle jag vägra att taga på mig dina buds ok, på det att vi må bära varandras börda? Din börda är lätt, och ditt ok är ljuvt. Villigt, ja, med glädje tager jag ditt ok på mig för att bära det, så länge jag lever.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Fjärde stationen. Jesus möter sin heliga moder. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Vilken sorglig syn var det icke för Maria, när hon mötte sin älskade Son! Hon såg honom, betäckt med sår och blod, nedtyngd av det tunga korset, obarmhärtigt pådrivas av den grymma bödelshopen. Vilka kval har hon då icke utstått i sitt modershjärta!
Låtom oss bedja. O Jesus, o Maria, även jag är skuld till dessa kval, som sönderslita edra älskade hjärtan! O, att även jag finge del i edra lidanden! Smärtuppfyllda moder, jag beder dig innerligt, anbefall mig åt din gudomlige Son och kom med honom mig till mötes, när jag skall anträda den svåra färden till evigheten.
(Hell dig, Maria…)
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Femte stationen. Simon från Cyrene hjälper Jesus att bära korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Simon från Cyrene nödgas av soldaterna att hjälpa Jesus att bära korset. Ehuru han gör det blott motsträvigt, antager dock Jesus hans hjälp. Även dig skulle Frälsaren gärna antaga till följeslagare på sin korsväg. Han inbjuder dig, då han säger: Den som vill vara min lärjunge, han tage sitt kors på sig och följe mig efter. Men kanske vägrar du liksom Simon och bär blott nödtvungen korset!
Låtom oss bedja. O Herre, du har sagt: Den som icke tager sitt kors på sig och följer mig efter, han är mig icke värd. Se, för att bliva dig värdig, vill jag nu av fri vilja taga mitt kors på mig och troget följa dig på korsets konungsliga väg ända till mitt livs slut.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Sjätte stationen. Veronika räcker Jesus svetteduken. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Full av medlidande räcker Veronika Jesus sin svetteduk till att avtorka sitt av spott och blod vanställda ansikte. Då Frälsaren återlämnar duken, är därpå avtryckt hans bild. En stor belöning för en så ringa tjänst! Och du, min själ, vilka tjänster gör du din Frälsare? Ångra din otacksamhet och överlägg, vad du kan göra för Frälsaren och de odödliga själar, för vilka han utgjutit sitt heliga blod.
Låtom oss bedja. O Jesus, huru kan jag visa mig tacksam för allt, vad du gjort och lidit för mig? Se, jag skänker dig mitt hjärta. Sätt ditt insegel därpå och tryck din bild däri, så att jag alltid med kärlek må tänka på dig och du i evighet ej må glömma dina händers verk.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Sjunde stationen. Jesus faller andra gången under korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Under korsets tyngd faller Frälsaren för andra gången till marken. De grymma bödelsknektarna unna honom icke ett ögonblicks vila. Ryckande i de rep varmed han är bunden, tvinga de honom med hugg och slag att resa sig och fortsätta sin vandring. Orsaken till Frälsarens lidande äro våra synder; orsaken till hans förnyade fall äro våra återfall i synden. Och jag kunde ännu ha lust att synda?
Låtom oss bedja. O Jesus, förbarma dig över mig, räck mig en hjälpsam hand och stöd mig med din nåd, att jag icke mera återfaller i mina gamla synder. Jag ångrar och avskyr dem; hellre dö än åter begå dem! Styrk mig, o Herre, med din nåd; ty utan dig förmår jag intet.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Åttonde stationen. Jesus talar till de gråtande kvinnorna. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Fromma kvinnor gråta vid anblicken av den lidande Frälsaren. Han vänder sig till dem och säger: I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, gråten hellre över eder och edra barn; ty om detta sker med det gröna trädet, vad skall då icke ske med det torra? — Gråt även du över dig och dina synder. Det gives intet nyttigare för dig än ångerns tårar.
Låtom oss bedja. O att mina ögon vore en tårekälla, så att jag kunde gråta dag och natt över ditt bittra lidande och mina synder. Vid de tårar, som Jerusalems döttrar utgjutit av medlidande med dig, beder jag dig, gudomlige Frälsare, lär mig känna mina synder; giv mig riklig nåd att hjärtligt ångra och uppriktigt bekänna dem; hjälp mig att genom ivrig botgöring avvända dina rättvisa straffdomar.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Nionde stationen. Jesus faller tredje gången under korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Då Jesus, smärtornas man, anlände till Kalvariebergets fot, störtade han för tredje gången till marken. Vilken tung börda är icke synden, som så ofta störtar Frälsaren till jorden och som för länge sedan skulle störtat många i helvetets avgrund, om icke Herrens långmodighet haft fördrag med dem.
Låtom oss bedja. Barmhärtige Frälsare, jag hembär dig oändlig tack att du icke låtit mig dö i mina synder, utan lämnat mig tid till att göra bot. Låt mig icke mera förlora din nåd eller än en gång återfalla i synd. Styrk mig i allt gott, att jag troget må tjäna dig i detta liv och efter min död får tillträde till din härlighets rike.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Tionde stationen. Jesus berövas sina kläder. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Vilken blygsel, vilka smärtor känner icke Frälsaren, då kläderna som hade fastnat vid hans blodiga sår, våldsamt slitas från honom. Han berövas sina kläder för att naken dö på sitt hårda kors. Huru lugnt skulle jag icke dö, om jag före min död hade avklätt mig den gamla människan med hennes lustar och begär.
Låtom oss bedja. Må det så ske, o Herre! Jag skall avkläda mig den gamla syndiga människan och ikläda mig en ny, som är skapad i rättfärdighet och helighet. Vad det än må kosta mig, skall jag icke skona min natur, ty jag åstundar ingenting högre än att dö bort från synden för att leva för dig och din kärlek.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Elfte stationen. Jesus fästes vid korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Sedan Jesus blivit berövad sina kläder lades han ned på korset. Hans händer och fötter utsträcktes, genomborrades med stora spikar och fästes vid korsets bjälkar. Vilka smärtor, vilka kval känner icke Frälsaren! Men han lider tyst och undergiven, ty han lider för mig för att frälsa mig från eviga kval.
Låtom oss bedja. Evig tack vare dig, korsfäste Frälsare, för de gruvliga marter, du lidit för mig. Korsfäst nu mitt kött med dess lustar och onda begär. Låt mig nu genom kors och lidanden gottgöra för mina synder. Jag underkastar mig helt och hållet din heliga vilja. Skona mig blott i evigheten.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Tolfte stationen. Jesus dör på korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Tre långa timmar hänger Frälsaren under grymma kval på korset, till dess han böjer huvudet och uppgiver anden. Han dör en skymflig och plågsam död, på det att jag skall leva och undgå den eviga döden. Huru stor är icke hans kärlek till oss syndiga människor; men huru illa blir den icke ofta besvarad!
Låtom oss bedja. Älskade Frälsare, då jag icke kan dö för dig, giv mig åtminstone nåden att av kärlek till dig dö bort från synd och värld för att uteslutande leva för dig. Upptag mig i den tillflyktsort du berett mig efter din död, i ditt heliga hjärta, och låt mig aldrig mer skiljas ifrån dig.
(Fader vår…)
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Trettonde stationen. Jesus nedtages från korset. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Jesus ville icke nedstiga från korset, utan härda ut därpå ända till slutet. När hans livlösa kropp blivit nedtagen, ville han vila i sin jungfruliga moders sköte. Framhärda även du vid Jesu kors, ty den som uthärdar ända till slutet, han skall varda salig.
Låtom oss bedja. O Jesus, jag ber dig ödmjukt, låt mig icke ryckas bort från ditt heliga kors. Vid korset önskar jag att få leva och dö, ty korset är Guds vishet och kraft, och genom korset skola vi varda saliga.
(Hell dig, Maria…)
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Fjortonde stationen. Jesus lägges i graven. #
F. Vi tillbedja… Sv. Ty genom…
Kristi kropp lägges i en främmande grav. Den som under sitt liv icke ägt ett ställe, där han kunde vila sitt trötta huvud, har i döden icke ens en egen grav, ty han var icke av denna värld. Men du som hänger fast vid världen, hennes ägodelar och njutningar, är du icke av denna värld? Lösslit ditt hjärta från världen, att du icke med henne må förgås.
Låtom oss bedja. Herre, du har skapat mig för himmelen. Varför skall jag då fästa mitt hjärta vid jorden? Vik därför bort från mig, o värld, vik bort med alla dina lockelser. Utan att tröttna vill jag vandra vidare på korsets konungsliga väg och rikta mina steg mot det himmelska fäderneslandet, där jag i förening med min Frälsare skall bo i evighet. Amen.
F. Korsfäste Herre… Sv. Förbarma dig…
Slutbön #
Herre Jesus Kristus! I din stora kärlek har du velat lida korsets skymfliga död för att sona våra många synder. Mottag, vi bedja dig, den andakt vi nu ha förrättat, hur ofullkomlig den än är, som en tacksägelse för din barmhärtighet och som en lovprisning av din kärlek, som en bot för våra synder och till lindring för de arma själarna i skärselden. Du har gått korsets väg för att frälsa oss. Må vi därför frimodigt vandra genom livet såsom dina sanna lärjungar och dagligen bära vårt kors, liksom du har burit ditt. Och när vårt liv en gång lider mot sitt slut, förunna oss då, att vi förtröstansfullt kunna anbefalla vår själ i dina händer, vilka ännu i din härlighet bära märkena efter den kvalfulla död, du lidit för oss. Du som lever och regerar med Fadern och den Helige Ande, en Gud i evighet. Sv. Amen.
Fader vår…
Hell dig, Maria…
Ära vare Fadern…