Samvetsrannsakning #

Förberedelseböner #

O min Gud, för dig är ingenting fördolt. Du rannsakar människornas hjärtan. Du vet, huru ofta jag har syndat, huru mångfaldigt jag har överträtt dina bud, till huru stort straff jag gjort mig skyldig. Men du är icke blott en helig och rättvis Gud, du är också en mild och barmhärtig Fader. Du vill icke syndarens död, utan att han omvänder sig och lever: du är alltid villig att för Jesu Kristi skull förlåta syndaren, om han vänder tillbaka från sina onda vägar. Du fordrar endast att han erkänner sina missgärningar och bekänner dem för dig och din Kyrkas tjänare; att han hjärtligt ångrar dem och fattar den fasta föresatsen, att icke mera synda. Himmelske Fader, jag vill genom en uppriktig omvändelse återvända till dig, men jag erkänner min oförmåga; utan din hjälp förmår jag intet. Bistå mig därför med din allsmäktiga nåd att jag värdigt må mottaga botens heliga sakrament. Amen. 


Kom, Helige Ande, och upplys mitt förstånd att jag rätt må inse och erkänna mina synder. Rör mitt hjärta att jag allvarligt ångrar och uppriktigt bekänner dem. Styrk min vilja att jag må bättra mitt liv. Amen.

Heliga Maria, Guds moder, bed för mig syndare. Du som i kraft av din Sons allsmäktiga nåd söndertrampat ormens huvud, hjälp mig att befrias från synden, så att jag härefter må föra ett liv i oskuld och helighet och prisa Gud för hans barmhärtighet. 


Helige skyddsängel, min trogne beskyddare, du har sett alla mina fel, bed nu för mig om ljus och kraft att jag må ihågkomma, innerligt ångra och uppriktigt bekänna dem. Håll fjärran från min själ den onde fiendens angrepp.

Alla Guds helgon, bedjen för mig hos den allsmäktige Guden, att jag åter må upptagas i hans barns gemenskap och leva i de heligas samfund. Amen.

Samvetsrannsakan #

För att komma till klarhet över ditt samvetes tillstånd, bör du noga skilja mellan mindre och svåra synder (dödssynder). Till en svår synd höra tre omständigheter: att det rört sig om något av vikt, att synden begåtts i klart medvetande om det onda, och slutligen med fullt samtycke från viljans sida. Man är förpliktad att bekänna alla dödssynder, deras antal och försvårande omständigheter. En s. k. generalbikt — ett upprepande av en eller flera föregående bikter — är nödvändig, så ofta en bikt har varit ogiltig — är rådlig före särskilda bemärkelsedagar. Många trogna kristna ha den goda vanan att varje år avlägga en generalbikt.

Även om man endast har gjort sig skyldig till mindre fel och försummelser, är det ändå av stort värde att gå till bikt. I synnerhet vid strävandet efter den kristna fullkomligheten är botens sakrament till stor hjälp. Redan i rent naturligt avseende är rannsakning och självkontroll ofrånkomlig för karaktärens bildande; bikten verkar såsom sakrament i den vägen djupare än varje rent mänskligt försök. Den giver större renhet, och förökar själens övernaturliga kraft till livets helgelse. — Vid mindre fel, bemöda dig icke att bestämma deras antal, bekänn de viktigaste. Nämn ditt huvudfel — säg om du använt alla medel mot det samma, i synnerhet den dagliga samvetsrannsakningen; inneslut i bekännelsen endast i allmänna ord något av ditt förflutna livs synder. Angiv kort med dina ord din själs tillstånd, så har prästen möjlighet att giva dig råd och hjälp till andligt framsteg. Så bevaras du på den rätta vägen och biktens sakrament blir för dig en källa till glädje och frid.

Fråga dig först: När har jag senast biktat? Har jag därvid avsiktligt förtigit en svår synd? och till följd därav ovärdigt anammat andra sakrament? Har jag förrättat den ålagda boten? gottgjort tillfogad skada? återkallat förtal? övergivit syndigt umgänge? undvikit närmaste tillfälle till synd?

Genomgå därefter Guds och Kyrkans bud.

Första budet: Du skall tillbedja Herren din Gud allena!

Har jag fört eller gärna åhört tal mot tron, läst skrifter mot tron, försummat min undervisning, frivilligt tvivlat på uppenbarade sanningar? har jag blygts för att bekänna min tro, då det var min plikt att göra det? har jag bedrivit vidskepelse? tvivlat på Guds barmhärtighet? knotat mot Gud och hans skickelser?

Har jag under en längre tid försummat all bön? läst de dagliga bönerna utan tillbörlig andakt, oregelbundet?

Andra budet: Du skall icke missbruka Herrens, din Guds namn!

Har jag missbrukat Guds eller andra heliga namn? uttalat svordomar? förbannat mig själv eller andra? hädat Gud? drivit gäck med heliga ting? svurit utan skäl? svurit falskt? brutit löften till Gud eller människor?

Tredje budet: Du skall helga söndagen!

Har jag av egen skuld försummat den heliga mässan (helt eller delvis)? — Har jag syndat genom förbjudna arbeten, genom nöjeslystnad, försummelse av den privata andakten, då bevistandet av mässan var omöjligt? har jag av liknöjdhet försummat höra Guds ord?

Fjärde budet: Du skall hedra din fader och din moder.

Har jag föraktat eller bedrövat mina föräldrar? lärare eller förmän? — vägrat dem skyldig lydnad, vördnad? — önskat eller gjort dem något ont? Mitt förhållande emot gamla föräldrar?

Har jag (som fader eller moder) sörjt för barnens religiösa uppfostran, i synnerhet för deras regelbundna undervisning i kristendom? har jag tillräckligt övervakat dem? har jag tillhållit dem att uppfylla religionens plikter (daglig bön, regelbundna gudstjänstbesök, sakramentens flitiga anammande)? — Har jag givit dem tillfälle till synd? har jag givit dem ett dåligt föredöme?

Har jag varit rättvis och vänlig mot tjänstefolket? har jag icke av dem fordrat oskäligt arbete? har jag givit dem tillbörlig kost och lön? tillfälle att uppfylla sina religiösa plikter? har jag varit rättvis och vänlig mot personer av lägre rang? mot de ringaste? Hur har jag uppfyllt mitt stånds plikter?

Femte budet: Du skall icke dräpa!

Har jag skadat någon till kropp eller själ? genom misshandel, hat, fientligt sinnelag, vrede, smädelse? Har jag förlett andra till synd genom dåligt föredöme? genom att råda eller uppmana till synd?

Har jag skänkt alla den kärlek, som jag borde ha skänkt? av hjärtat förlåtit dem som gjort mig ont? efter råd och möjlighet hjälpt behövande? utövat de lekamliga och andliga barmhärtighetsverken?

Kärleken till nästan i tankar, ord och gärningar är Kristi huvudbud, och intar därför en särdeles viktig plats vid samvetsrannsakningen.

Sjätte och nionde budet: Du skall icke bedriva okyskhet. Du skall icke begära din nästas hustru.

Har jag syndat mot hjärtats renhet? — i tankar, begär, ord, gärningar, blickar, skämt, bilder, böcker, klädsel? — Ensam? — med andra?

Har jag syndat mot äktenskapets helighet?

Skilj noga mellan frestelse och fullt frivillig synd!

Sjunde och tionde buden: Du skall icke stjäla.

Du skall icke begära din nästas egendom. Har jag tillgripit eller, skadat andras egendom? Har jag genom bedrägeri, försnillning eller på annat orättvist sätt skadat min nästa? Har jag genom slösaktigt levnadssätt förstört de minas egendom?

Åttonde budet: Du skall icke bara falskt vittnesbörd.

Har jag sagt osanningt även i viktiga ting? Har jag skadat andras goda namn genom ogrundad misstanke? genom förmätet omdöme? genom att yppa deras fel? genom förtal? Har jag orättvist anklagat någon? Har jag vittnat falskt?

Kyrkans bud: Har jag helighållit de påbjudna helgdagarna? Hur har jag firat kyrkoårets huvudfester?

Har jag ätit kött på fredagen? har jag hållit fastedagarna? bett om dispens, om så behövdes? har jag vid påsktiden värdigt anammat de heliga sakramenten?

De sju huvudsynderna. Har jag varit fåfäng, inbilsk, högmodig, föraktat andra? har jag varit hård och hjärtlös mot fattiga? avundsjuk? skadeglad? omåttlig i mat och dryck? häftig, uppbrusande och vredgad? trög? har jag förspillt tiden med omåttlig sömn, onyttig läsning? Har jag ordentligt utfört åtagna arbeten? hur har jag skött min syssla, min tjänst? Har jag kämpat mot min huvudlidelse? min skötesynd?

Skulle du ha begått en svår synd, som här icke är nämnd, måste du ändå bekänna den.

Uppväck nu ånger och fatta en god föresats att icke mera synda.